If I die young

If I die young bury me in satin
Lay me down on a bed of roses
Sink me in the river at dawn
Send me away with the words of a love song
Uh oh uh oh
Lord make me a rainbow, I’ll shine down on my mother
She’ll know I’m safe with you when
She stands under my colours, oh and
Life ain’t always what you think it oughta be, no
Ain’t even grey, but she buries her baby
The sharp knife of a short life,
Well, I’ve had just enough time
If I die young bury me in satin.
Lay me down on a bed of roses
Sink me in the river at dawn
Send me away with the words of a love song
The sharp knife of a short life,
Well I’ve had just enough time
And I’ll be wearing white when I come into your kingdom
I’m as green as the ring on my little cold finger
I’ve never known the lovin’ of a man
But it sure felt nice when he was holding my hand
There’s a boy here in town says he’ll love me forever
Who would have thought forever could be severed by
The sharp knife of a short life,
Well I’ve had just enough time
So put on your best boys and I’ll wear my pearls
What I never did is done
A penny for my thoughts, oh no I’ll sell them for a dollar
They’re worth so much more after I’m a goner
And maybe then you’ll hear the words I been singin’
Funny when you’re dead how people start listenin’
If I die young bury me in satin
Lay me down on a bed of roses
Sink me in the river at dawn
Send me away with the words of a love song
Uh oh (uh oh)
The ballad of a dove
Go with peace and love
Gather up your tears, keep ‘em in your pocket
Save ‘em for a time when your really gonna need ‘em oh
The sharp knife of a short life,
Well I’ve had just enough time
So put on your best boys, and I’ll wear my

pearls

The Band Perry

Låtskrivare: Kimberly Perry
Annonser

In other news…

Jag tänker ju inte göra det här till en utbrändhetsblogg. Hjärnan funkar ju fortfarande, om en sanslöst mycket långsammare. Det är nog en av de jobbigaste sakerna förutom tröttheten – glömskan. Om jag inte skriver ner något eller sätter ett larm i telefonen är det som bortblåst. Vilket barn har gympa vilken dag? Vart parkerade jag bilen? Vad åt jag igår? Vad gjorde jag igår? Ständig ångest och oro över att glömma saker, missa möten, glömma handla, glömma laga middag, när tvättade jag senast förresten?

Men allt är ju faktiskt inte bara skit. Jag har ju, till exempel, världens bästa ungar. Jag har tillgång till en sommarstuga mitt ute i skogen åtta månader om året, mitt paradis, min enda fristad. Enda platsen på jorden där jag har en dörr att stänga. Förvisso bara till ett skjul på 4,4 kvadrat, men ändå. Min dörr.

Vi tillbringade säsongens sista helg där uppe i veckan som var. Vädret bar vänligt nog att markera det för oss så vi inte skulle missa det.

Sätt på julmusiken!

Ryck upp dig!

Några av de jobbigaste sakerna med att vara utbränd är att folk anser sig ha någon slags utslagsröst om hur man mår. Den vanligaste är: ”Men nu får du väl ändå ta och rycka upp dig?” Stryk det förresten. Det hade varit något av det jobbigaste – om man orkade bry sig. För det är faktiskt ännu värre. Man orkar inte bry sig. Det gör fortfarande ont och man blir fortfarande ledsen, men man orkar bara inte ta diskussionen. Så man ler lite halvhjärtat och säger ”Jo…” Och försöker byta samtalsämne lite snyggt.

”Vad skönt att bara vara hemma och pyssla!” Den största tiden man är hemma sover man. Och när man inte sover önskar man att man kunde sova, men försöker låta bli. Eller faktiskt inte kan, för hela livet kan inte stanna av. Man kan ha barn att ta hand om, middag som måste lagas, tvätt att tvätta, lägenhet att städa… men oftast är det som att bestiga Mount Everest. Att laga tacos kan ta över två timmar. Att hänga upp tre adventsstjärnor och sätta upp två ljusstakar tar en hel dag, om du har en bra dag. Jag vill inte ens försöka räkna alla de timmar jag bara har glott in i väggen medan både kropp och hjärna har stängt av sig och det enda du hör är en öronbedövande tystnad som får hjärnan att vilja explodera.

Det finns inte heller inget som en massa smink inte kan fixa. Jag har blivit mästare på att använda krämer, concealer, foundation, mascara, trolla med ögonskuggor… inte för att jag vill eller egentligen orkar, utan för att jag inte vill att folk ska se hur grå och trött jag är. Och det är också en tydlig visare på att folk egentligen inte vill se hur man mår. För även om mina ögon är otroligt välsminkade så skulle man se, om man faktiskt tittade in i dem så skulle man se att de är helt tomma och nästan döda. När jag ser mig själv i spegeln så finns det inget där. Inget liv, inga skratt, ingen medkänsla. Jag känner inte igen mig själv. Och det är jäkligt obehagligt.

Nytt försök

Jag fick frågan om varför jag inte bloggar längre. Jag fick tänka en stund innan jag kom på ett svar. Jag vet inte om jag har något att säga. Eller, Det är inte hela sanningen. Jag har massor att säga. Men är det intressant? Å andra sidan är det ju min blogg, så jag kan ju skriva vad jag vill.

Till att börja med måste jag nog skriva om det som mitt liv cirkulerat mest kring de senaste tre och ett halvt åren. Jag är utbränd. Gick in i väggen. Med ett duktigt brak dessutom. Det tog ett åt innan jag kunde medge att jag var sjuk. Jag var bara trött och arg på mig själv för att jag bara inte kunde rycka upp mig. Sedan fick jag kontakt med Wemind och fick träffa en jättebra psykolog, P. Jag gick i KBT ett år, ett jäkligt svajigt år. Mycket tid gick åt till att städa upp efter mina egna dumheter. Efter ett år avslutades min KBT och jag överlämnades till allmänpsykiatrin i Göteborg. Det är snart ett år sedan och jag väntar ännu på åtgärder. Jag har kvar min psykiater PÅ Wemind, E., som jag träffar ungefär en gång i månaden för att få nya mediciner (är inne på min sjunde variant antidepressiva), förlängd sjukskrivning och ett kortare samtal om huruvida jag hållt mig i skinnet. Det har jag oftast inte, men det är inte lika illa som det varit.

Så, nu när jag äntligen har erkänt att jag är sjuk, kommer jag framöver berätta lite mer om vad fan man får stå ut med när man är sjuk på insidan och det inte syns på utsidan. Det involverar bland annat att nästa person som säger ”Ryck upp dig” får en smäll. Så kan vi säga.

Och för alla noll personer som läser den här bloggen

Såhär blev det. Och jag saknar redan mitt blåa hår så jag nästan gråter.

image

Kul så länge det varade

Då var det slut på min blåa period. Även om jag har älskat att ha blått hår med inslag av lila och rosa, så har reaktionerna från omvärlden inte varit… odelat positiva. Det bryr jag mig egentligen inte så mycket om, mitt hår har gjort mig glad. Men det finns andra yttre omständigheter att ta hänsyn till för tillfället, så jag kom fram till att det var dags att låtsas vara lite mer vuxen än jag egentligen är. Lite. Dags att bli rödhårig igen. Jag tänker inte bli skrämd till att bli musbrun riktigt än.

image

Som Queen Latifah säger i Hairspray:
”So this is love? Well, you better prepare yourself for a whole lot of ugly coming at you from a neverending parade of stupid”.
Mitt blåa hår överlevde inte paraden, men den kryper nog fram igen så småningom. Kärleken sägs ju överleva allt.

Tja, men varför inte?

Jag håller ju alltsom oftast på att joxa med mitt hår. Helt svarthårig är nog det enda jag aldrig har varit, annars kan jag gå från brunett till rödhårig till blondin och tillbaka igen. Allt beroende på humör. Av någon anledning klarar mitt hår av sådan misshandel ganska bra, tack och lov.
För några veckor sedan fick jag syn på några rosa flaskor inne på Glitter. Hårfärger från Crazy Color. Ljuslila, eldrött, påfågelblå och en färg till. Varför inte, tänkte jag och köpte den ljuslila och påfågelblå. Bäst att börja med ett par slingor, tänkte jag och roade mig kungligt. Det var bara den blå som tog och den var mörkt mintgrön. På’t igen nästa dag med de lila tonerna och lät dem sitta i längre. Det hände ingenting:

image

Så jag besökte min gamla vän Internet och hittade en dansk sida som hade två starkare lila toner och en rosa.
Det blev lite bättre.

image

Men nu hade jag fått blodad tand och blev mer och mer ihärdig i mitt sökande efter starkare färger. Bland annat lärde jag mig att färgen sitter bättre om man bleker sitt hår innan. Den stora svårigheten var att få tag på färgerna jag ville ha.
Hjälpen kom som en skänk från ovan. Min vän Jenny befann sig i London med sin familj och handlade åt mig ❤ Så i lördags kom en stor påse fylld med rosa flaskor hem. Fyra blåa toner, två lila och en rosa. The rest was history.

image

image

image

image

Jag älskar det! Jag möter min beskärda del av höjda ögonbryn och förklarar det hela med en ålderskris. Av någon anledning är det lättare för folk att acceptera än att säga att jag gjorde det för att jag ville. Jag kommer nog köra det här racet ett tag. Min inre My Little Pony vill komma ut och leka 😉

Om någon är nyfiken använde jag följande Crazy Colors: Blue jade, Bubblegum blue, Sky Blue, Capri Blue, Pinkissimo, Violette och Hot Purple.

image

Cosplay

Som tidigare nämnts så gillar Sanna karaktären Mal från Disney’s Descendants. Nu har vi bättrat på hårfärgen igen och kompletterat med en något försenad påskpresent – Mals kläder! De väckte stor uppmärksamhet i skolan och idag hade vi en liten photoshoot. Jag blev själv rätt nöjd faktiskt 🙂

image

image

Taggad , , ,

Been there, done that, moved on.

7 anledningar olyckliga par håller ihop

image

Annonser